De flesta som känner sig lite obekväma med sin vikt, accepterar den så småningom nästan omedvetet. Genom att till exempel handla kläder i större (eller mindre) storlek, visar man att man funnit sig i sin situation och att man anser tillståndet vara mer eller mindre permanent.

Jag däremot har insett att jag definitivt inte funnit mig i min situation. Det hela handlar om 2 ynkliga kilon som jag borde kunna bli av med på ett litet kick men som fortfarande sitter kvar runt höften och hånar mig.
Jag har inte accepterat det hela och anser det inte vara permanent. Detta trots att jag burit på dessa extrakilon i 1 års tid nu. De var fler från början, jag har ju faktiskt gått ner 1 kilo i år. Heja mig!

Kära Åsa kallar det vi båda "lider av" för omvänd anorexi vilket naturligtvis inte är en medicinsk term på något sätt, utan mer ett sätt att förklara det hela på. Vi vägrar helt enkelt acceptera att vi blivit större. Vi vägrar köpa större kläder. Vi vägrar att se oss själva på något annat vis än det vi är vana vid. Det är som att lura sig själv lite grand.
Fastän jag tycker ändå att det är en bra strategisk tanke för genom att vägra acceptera, fortsätter man kämpa för att nå målet.

För tillfället har jag satt det hela på hold. Jag behöver en hållbar plan. En plan som tar mig hela vägen. Inte halva. Hela.
Det lustiga är att jag visst vet vad som skulle balansera upp ekvationen. Jag vet att det beror på för lite fysisk aktivitet för det finns inte så mycket jag kan göra åt min kost. Den är redan riktigt bra. Visst skulle jag kunna sluta äta godis och annat men jag har ju faktiskt funnit min "nollpunkt" dvs den kost jag klarar av att hålla nollan på. Jag går varken upp eller ner och det vore ju idiotiskt att rucka på ett vinnande koncept, eller hur?

Det är inte det att jag inte gillar fysisk aktivitet för det vet ni att jag gör! Jag älskar att träna men har ännu inte funnit ett hållbart sätt att få till regelbunden träning i mitt akademiska liv. Jag hoppas på nästa termins schema.

Nå. Jag skulle vilja råda alla som känner sig obekväma med sin vikt att faktiskt ta sådana här pauser ibland. Ta en period och bara slappna av från tänket. Kör sedan järnet en annan period. Men se alltid till att kunna hålla nollan. That's the key. Att hålla nollan. Jobba på det först, och ni skall se att ni kommer att nå era mål utan den press ni antagligen känner idag.

Jag tror att jag gör rätt i att inte acceptera min situation.
Jämnställ inte din viktsituation med den du är, för den bild du har av dig själv, kommer inifrån. Du är inte formad av din kropp, din kropp formas av dig.

/ Carro - Med stil och sin "nollpunkt" nådd