Fortsättning [Debatt - Shopping]
Jag satt och spånade och såg om debatten i fredags men inte kommit mig för att blogga om den förr än nu.
Så; sent om sider kommer nu min analys av SVT:s Debatt från torsdagen.
Bloggkommentatorerna har givetvis redan diskuterat det hela och jag håller med om mycket de säger men, givetvis, inte allt.
För det första är Blondinbella ingen renodlad modebloggare (här är vi överens) men hon fick likväl ta en hel del skit för detta. Både argument från debattdeltagare och frågor från debattledare Stina Lundberg Dabrowski baserades på denna felaktiga uppfattning.
Shopping behöver ju faktiskt inte bara handla om mode och Blondinbella skriver sällan något om mode men däremot om vad hon shoppat.
När det kommer till Ebba tror jag inte att jag och Bloggkommentatorerna är riktigt överens. Jag fick inte intrycket av lamhet utan snarare lite överseende. Hon verkade mest road över alla uttalande och intog definitivt inte klassisk försvarsställning. Istället tog hon upp en del bra argument och gjorde sin ståndpunkt mer eller mindre tydlig.
Ebba:
- "Det är inte lätt att vara rätt." (Om trycket på unga tjejer att ha vissa saker osv.)
- "Det är tråkigt att det är just unga kvinnors konsumtion som skall lyftas fram för att det skall moraliseras. Det finns alltid de som inte kan hantera det. Det finns killar som har 5 bilar eller köper 3 borrmaskiner, jag tycker det är sorgligt på något sätt att det är unga kvinnors intresse som är det värsta vi kan tänka oss."
Visst, man kan undra varför det börjar moraliseras nu när kvinnor är de stora konsumenterna när män har konsumerat mer i evigheter, men varför skall vi alltid få det till en kamp mellan könen? Är vi inte på samma sida?
Den vansinniga konsumtionen är ett problem på många sätt och i slutändan påverkar det oss alla, kvinnor som män. Om män konsumerade mer förr och vi kvinnor gör det mer idag, ja då är vi väl ändå lika ansvariga?
Jag förstår visst vad Ebba vill säga här men jag tycker bara att det är tråkigt att debatten tog den vändningen.
Den skam Bloggkommentatorerna tyckte sig se hos Ebba, tolkade jag som skam å Blondinbellas vägnar då hon gjorde ett par mindre intelligenta uttalanden.
På Tobias Perssons uttalande "Ytligt davell! Vi måste fylla människor med kunskap!" svarade Bella: -"Men de är ungdomar!". Jaha. Skulle ungdomar behöva fyllas med mindre kunskap eller vad menar hon egentligen?
Hennes första uttalande råkade också bli lite fel och vissa byggde sedan sina argument på detta lilla fel. När Stina frågade hur mycket hon shoppade för, svarade hon 10 000 kr i veckan. Detta provocerade ju så klart dubbelt så mycket som om de hade hört hennes halvhjärtade försök till att förtydliga. Det är ju 10 000 kr i månaden som är den egentliga siffran.
Fredrik Federley (c) säger att det är handeln som driver bort fattigdomen, om vi fortsätter handla med varandra kommer fattigdomen att försvinna. Han är imponerad av Blondinbella och är mycket positiv till att hon tjänar pengar på bloggen. Han är nog faktiskt den ende i sammanhanget som verkar respektera henne som en jämlik medans resten antingen har överseende med henne som man har med ett irriterande barn eller rent av ser ner på henne.
På det stora hela tycker jag att Ann Heberlein (Etikforskare) och Maria Wetterstrand (Mp) var vettigast.
Ann:
- "Shoppingen har blivit en ideologi. Det är ju någon slags religion som fyller någon form av tomhet.
Folk får göra vad de vill för sina pengar men problemet blir att det som skapas är idén av ett liv som väldigt få kan leva."
Maria om baksidan av shoppingen:
- "Alla blir ju inte lyckliga av shopping. Den psykiska ohälsan ökar även om konsumtionen har ökat. Media talar om för oss att vi skall se ut på ett visst sätt och ha vissa saker."
- "Problemet är att många mår dåligt av trycket"
Hon säger även att det har kommit en motreaktion till konsumtionen. Folk väljer att jobba lite mindre, handla lite mindre och istället ha tid att umgås med sin familj. Detta menar hon leder till att man får perspektiv på livet och inser att det inte är konsumtionen som gör en lycklig.
Jag håller med. Motreaktioner är alltid bra, balansen måste upprätthållas. Lagom: Bra, Extrem: Dåligt.
Sedan måste jag citera Tobias ytterligare en gång bara för att det så tydligt visar att han visst är ung och arg trots att han inte vill förlika sig med de attributen.
Tobias till Ebba och Blondinbella:
"En ytlighetsbransch som är helt vedervärdig. Ni är bara två skyltdockor. Man måste ju ta något slags moraliskt ansvar. Jag shoppar också, det är inte det utan det är det att man aldrig är nöjd. Att man driver en tes som går ut på att man ligger och svettas om man inte få 5 nya handväskor. Det är äckligt."
Det är inte det att han har fel i att ytlighet i sig är kan vara vedervärdigt men att begränsa det till en bransch är fel för det är inte ytligheten i modebranschen som är problemet utan hela samhället som sådant. Samhällets ytlighet påverkas visst väldigt mycket av modebranschen men även i stor utsträckning av filmer och andra media.
Sen att han drar det så långt som till att Ebba och Blondinbella skulle vara två äckliga skyltdockor, det tyder ju helt klart på att han mest är arg och bitter.
Ann Heberlein fick sista ordet och hon avslutade galant.
- "Egentligen är det intressanta inte själva prylen vi köper utan begäret efter prylen. Så när vi väl tillfredsställt det begäret, är det ett annat som sätter in. Man kan säga att begäret begär begäret, det är begäret vi är ute efter. Och då är man inne i någon slags ond cirkel där man aldrig får nog. Det värsta som kan inträffa för en shoppingkonsument är att man inte begär någonting allt, för vad skall man då leva för?"
Avslutningsvis vill jag bara uttrycka mitt missnöje över att miljöaspekten inte togs upp i någon utsträckning som är värd att nämnas. Jag trodde verkligen att Maria Wetterstrand skulle hugga oss konsumenter på den punkten men jag väntade förgäves på detta.
/ Carro - Med stil och debattanalys
Så; sent om sider kommer nu min analys av SVT:s Debatt från torsdagen.
Bloggkommentatorerna har givetvis redan diskuterat det hela och jag håller med om mycket de säger men, givetvis, inte allt.
För det första är Blondinbella ingen renodlad modebloggare (här är vi överens) men hon fick likväl ta en hel del skit för detta. Både argument från debattdeltagare och frågor från debattledare Stina Lundberg Dabrowski baserades på denna felaktiga uppfattning.
Shopping behöver ju faktiskt inte bara handla om mode och Blondinbella skriver sällan något om mode men däremot om vad hon shoppat.
När det kommer till Ebba tror jag inte att jag och Bloggkommentatorerna är riktigt överens. Jag fick inte intrycket av lamhet utan snarare lite överseende. Hon verkade mest road över alla uttalande och intog definitivt inte klassisk försvarsställning. Istället tog hon upp en del bra argument och gjorde sin ståndpunkt mer eller mindre tydlig.
Ebba:
- "Det är inte lätt att vara rätt." (Om trycket på unga tjejer att ha vissa saker osv.)
- "Det är tråkigt att det är just unga kvinnors konsumtion som skall lyftas fram för att det skall moraliseras. Det finns alltid de som inte kan hantera det. Det finns killar som har 5 bilar eller köper 3 borrmaskiner, jag tycker det är sorgligt på något sätt att det är unga kvinnors intresse som är det värsta vi kan tänka oss."
Visst, man kan undra varför det börjar moraliseras nu när kvinnor är de stora konsumenterna när män har konsumerat mer i evigheter, men varför skall vi alltid få det till en kamp mellan könen? Är vi inte på samma sida?
Den vansinniga konsumtionen är ett problem på många sätt och i slutändan påverkar det oss alla, kvinnor som män. Om män konsumerade mer förr och vi kvinnor gör det mer idag, ja då är vi väl ändå lika ansvariga?
Jag förstår visst vad Ebba vill säga här men jag tycker bara att det är tråkigt att debatten tog den vändningen.
Den skam Bloggkommentatorerna tyckte sig se hos Ebba, tolkade jag som skam å Blondinbellas vägnar då hon gjorde ett par mindre intelligenta uttalanden.
På Tobias Perssons uttalande "Ytligt davell! Vi måste fylla människor med kunskap!" svarade Bella: -"Men de är ungdomar!". Jaha. Skulle ungdomar behöva fyllas med mindre kunskap eller vad menar hon egentligen?
Hennes första uttalande råkade också bli lite fel och vissa byggde sedan sina argument på detta lilla fel. När Stina frågade hur mycket hon shoppade för, svarade hon 10 000 kr i veckan. Detta provocerade ju så klart dubbelt så mycket som om de hade hört hennes halvhjärtade försök till att förtydliga. Det är ju 10 000 kr i månaden som är den egentliga siffran.
Fredrik Federley (c) säger att det är handeln som driver bort fattigdomen, om vi fortsätter handla med varandra kommer fattigdomen att försvinna. Han är imponerad av Blondinbella och är mycket positiv till att hon tjänar pengar på bloggen. Han är nog faktiskt den ende i sammanhanget som verkar respektera henne som en jämlik medans resten antingen har överseende med henne som man har med ett irriterande barn eller rent av ser ner på henne.
På det stora hela tycker jag att Ann Heberlein (Etikforskare) och Maria Wetterstrand (Mp) var vettigast.
Ann:
- "Shoppingen har blivit en ideologi. Det är ju någon slags religion som fyller någon form av tomhet.
Folk får göra vad de vill för sina pengar men problemet blir att det som skapas är idén av ett liv som väldigt få kan leva."
Maria om baksidan av shoppingen:
- "Alla blir ju inte lyckliga av shopping. Den psykiska ohälsan ökar även om konsumtionen har ökat. Media talar om för oss att vi skall se ut på ett visst sätt och ha vissa saker."
- "Problemet är att många mår dåligt av trycket"
Hon säger även att det har kommit en motreaktion till konsumtionen. Folk väljer att jobba lite mindre, handla lite mindre och istället ha tid att umgås med sin familj. Detta menar hon leder till att man får perspektiv på livet och inser att det inte är konsumtionen som gör en lycklig.
Jag håller med. Motreaktioner är alltid bra, balansen måste upprätthållas. Lagom: Bra, Extrem: Dåligt.
Sedan måste jag citera Tobias ytterligare en gång bara för att det så tydligt visar att han visst är ung och arg trots att han inte vill förlika sig med de attributen.
Tobias till Ebba och Blondinbella:
"En ytlighetsbransch som är helt vedervärdig. Ni är bara två skyltdockor. Man måste ju ta något slags moraliskt ansvar. Jag shoppar också, det är inte det utan det är det att man aldrig är nöjd. Att man driver en tes som går ut på att man ligger och svettas om man inte få 5 nya handväskor. Det är äckligt."
Det är inte det att han har fel i att ytlighet i sig är kan vara vedervärdigt men att begränsa det till en bransch är fel för det är inte ytligheten i modebranschen som är problemet utan hela samhället som sådant. Samhällets ytlighet påverkas visst väldigt mycket av modebranschen men även i stor utsträckning av filmer och andra media.
Sen att han drar det så långt som till att Ebba och Blondinbella skulle vara två äckliga skyltdockor, det tyder ju helt klart på att han mest är arg och bitter.
Ann Heberlein fick sista ordet och hon avslutade galant.
- "Egentligen är det intressanta inte själva prylen vi köper utan begäret efter prylen. Så när vi väl tillfredsställt det begäret, är det ett annat som sätter in. Man kan säga att begäret begär begäret, det är begäret vi är ute efter. Och då är man inne i någon slags ond cirkel där man aldrig får nog. Det värsta som kan inträffa för en shoppingkonsument är att man inte begär någonting allt, för vad skall man då leva för?"
Avslutningsvis vill jag bara uttrycka mitt missnöje över att miljöaspekten inte togs upp i någon utsträckning som är värd att nämnas. Jag trodde verkligen att Maria Wetterstrand skulle hugga oss konsumenter på den punkten men jag väntade förgäves på detta.
/ Carro - Med stil och debattanalys
Kommentarer
Trackback
